clofman

Känner att det behövs nått som lättar upp stämningen här..tralalalalal

Dagarna för mig består mestadels av att hålla huvudet ovanför vattenytan, att överleva minut för minut. Situationen jag sitter i nu tar snart kol på mig och igår började tårarna rinna när jag var ute och hade kul med mina fina, finaste vänner. Jag försöker tänka possetivt, men det går liksom inte. Den enda som får mig på andra tankar och som faktiskt får mig att skratta och le, det är min bästa vän Isabelle, vad skulle jag gjort utan henne?

Det sägs ju att man ska tänka på allt fint man har gått igenom tillsammans, när en relation tar slut. Till skillnad från andra så mår jag nästan bättre av att tänka på det dåliga som hänt och orsaken till att relationen faktiskt tog slut, jag lider mer när jag tänker på allt bra och roligt vi har varit med om tillsammans, tillsammans, det är just det jag vill undvika att tänka på, att vi faktiskt har varit tillsammans och att jag nu står ensam kvar här. Känslan av ensamhet är nog det värsta man kan känna.

Nu måste jag uppdatera min to-do-list litegranna, har försvunnit och kommit till flera saker som måste göras och imorgon ska jag börja beta av listan...

.Ringa Haléns [X]
.Beställa arbetskläder []
.Lämna tuillbaka en topp på Indiska []
.Åka till optikern []
.Skicka in papper till trafikverket []
.Skriva in mig på körskolan (handledarkurs) []
.Rensa bland alla hästgrejjer och sälja en del []
.Sätta in hundgrindarna i bilen []

Måste bara skriva ner lite saker som måste göras under veckan och inom en tid framöver, alla måsten får min ångest att eskalera och jag måste få skriva en todo list för att rensa skallen lite.

.Ringa Jeppegrindar  [X]
.Ringa och boka tid på sjukhuset []
.Ta ut mer p-piller på apoteket []
.Beställa arbetskläder (för mina egna pengar, kommunen är snål!!!!) []
.Skicka in massa papper till trafikverket []
.Skriva in mig på körskolan (handledarkurs) []
.Vaccinera Qimbo [X]
.Bada och klippa klor på Qimbo [/]

Ja efter deppinlägget igår gjorde jag precis som jag skrev att jag ville göra, nämligen lägga mig i sängen och dra täcket över hvudet. Till min stora glädje vaknade jag mycket piggare och gladare imorse, jag åkte till jobbet 7 och gick hem vid 12, första passet är alltså avklarat. Nu återstår bara kvällspasset mellan 16-21. Det är midsommarfirande på jobbet och alla vårdtagare har fått tagit på finkläder idag, dom väljer noga vad dem ska bära för kläder en dag som denna.
Nu ska jag skynda mig att äta lite glass innan jag far till jobbet igen. Vi hörs !

Plus. En stor fet kram till min bäst kompis som får mig att må så bra, hoppas du får en bra kväll/natt på jobbet! <3

Ne, livet är kanske inte en dans på rosor, det är jag väl medveten om, ingen tvekan om saken liksom. Nu har jag gått ur skolan och jag trodde att efter studenten, då kommer all ångest släppa och jag kommer må bra. Visst känns det lite bättre, men jag har fortfarande en sten på min axel, en av dem tyngsta stenarna, som tynger ned mig så fruktansvärt vissa dagar.
Jag har ett jobb som jag i vanliga fall älskar, nu orkar jag inte ens kliva upp på mornarna, jag går och väntar på dagens första rast och när rasten är slut så längtar jag bara hem. Jag har egentligen inget att längta hem till men jag vill och orkar inte vara bland människor, vill bara hem och dra täcket över huvudet.
Jag är en glad och sprallig människa som vill göra något värdefullt av varje sekund av min vakna tid. All den glädjen är borta och jag kan inte sätta fingret på varför. Jag känner mig så jävla trasig. Jag ser ingen glädje i någonting och orkar inte göra något vettigt över huvudtaget. Varför måste man behöva känna så här, är det stressen under dessa 3 år som präglat mig och sett till att jag utvecklat någon sorts av depression ? Kan man ens som 19åring bli utbränd av stress? Kan man det, så är det säkerligen den diagnosen jag skulla fått hos en läkare.

Ja, jag kan inte säga annat än att ens vänner kan få en på bättre tankar i alla lägen, tro det eller ej, jag hade en riktigt bra dag och kväll igår. När 2012 började hade jag som "nyårslöfte", om man nu vill kalla det så, att jag skulle välja bort människor i mitt liv som bara stjäl min energi och får mig att må dåligt. Det har jag lyckats med så himla bra, nog det enda jag lyckats bra med under 2012. Jag umgås bara med människor som gör mig glad och så fort jag märker att någon inte uppskattar mig som jag är, då lägger jag helt enkelt inte mer energi på den personen. Jag kräver inte mer av en människa än att den ska respektera mig och tycka om mig för den jag är, så enkelt är det.

Gårkvällen var skitrolig. Jag och Isabelle, min sanna vän, gick på krogen. Jag var typ helt nykter, man kan ha roligt när man är nykter, jag lovar. Vi gick först till Aveny, sedan vidare till Jacs och till sist Dalton. Alla tycker att vi är konstiga som hänger på Daltons, men själv tycker jag att alla andra konstiga som inte hänger på Dalton. Det står jag för. Jag har bara haft roligt när jag varit på Daltons. Där är alla sig själva och man kan prata med vem man vill utan att känna sig konstig, nu för tiden är man nämligen konstig när man är trevlig och pratar med okända personer. Vi raggade upp några uppsalakillar som vi hängde med efter att krogen hade stängt, det hade aldrig kunnat inträffat om vi hade gått på tex Memento, för där pratar man inte med okända människor förstår ni.
Vi snurrade runt i staden ett bra tag innan vi gick och käkade på, allas kära Donken. Vid 5 tog vi en taxi hem, det var nog den skönast taxischafföre som körde, utan överdrift. Vi slocknade vid halv 6- 6.
Berättelsen kanske inte låter så mycket för världen, men roligt hade vi, det är huvudsaken.


När man kan gå utan jacka på sig under kvällarna, då är det sommar !

Känslan av ensamhet är nog en av dem värsta känslorna man kan känna. Jag känner mig som jordens minsta och mest obetydelsefulla lilla fläck just nu. Saken är även den, att jag valt det själv. Och jag får skylla mig själv. Det finns ju faktiskt någon som vill vara med mig, dag ut och dag in, göra precis allt för mig och som älskar mig mer än sig själv. Men jag vill vara ensam, konstigt nog. Jag lider av ensamheten, men när jag har sällskap av någon som bryr sig om mig så mår jag illa, jag kvävs...

Det är så många jobbiga saker som tyngt mina axlar länge nu, bloggen är en av dem. Jag har raderat allt innehåll och ska nu börja om, på ny kula, som man brukar säga. Och ni får ta det för vad det är.



Tryck F5 förresten!!