You're just fluffy
Påminnelse
Måste bara skriva ner lite saker som måste göras under veckan och inom en tid framöver, alla måsten får min ångest att eskalera och jag måste få skriva en todo list för att rensa skallen lite.
.Ringa Jeppegrindar [X]
.Ringa och boka tid på sjukhuset []
.Ta ut mer p-piller på apoteket []
.Beställa arbetskläder (för mina egna pengar, kommunen är snål!!!!) []
.Skicka in massa papper till trafikverket []
.Skriva in mig på körskolan (handledarkurs) []
.Vaccinera Qimbo [X]
.Bada och klippa klor på Qimbo [/]
.Ringa Jeppegrindar [X]
.Ringa och boka tid på sjukhuset []
.Ta ut mer p-piller på apoteket []
.Beställa arbetskläder (för mina egna pengar, kommunen är snål!!!!) []
.Skicka in massa papper till trafikverket []
.Skriva in mig på körskolan (handledarkurs) []
.Vaccinera Qimbo [X]
.Bada och klippa klor på Qimbo [/]
Efter regn kommer solsken
Ja efter deppinlägget igår gjorde jag precis som jag skrev att jag ville göra, nämligen lägga mig i sängen och dra täcket över hvudet. Till min stora glädje vaknade jag mycket piggare och gladare imorse, jag åkte till jobbet 7 och gick hem vid 12, första passet är alltså avklarat. Nu återstår bara kvällspasset mellan 16-21. Det är midsommarfirande på jobbet och alla vårdtagare har fått tagit på finkläder idag, dom väljer noga vad dem ska bära för kläder en dag som denna.
Nu ska jag skynda mig att äta lite glass innan jag far till jobbet igen. Vi hörs !
Plus. En stor fet kram till min bäst kompis som får mig att må så bra, hoppas du får en bra kväll/natt på jobbet! <3
Nu ska jag skynda mig att äta lite glass innan jag far till jobbet igen. Vi hörs !
Plus. En stor fet kram till min bäst kompis som får mig att må så bra, hoppas du får en bra kväll/natt på jobbet! <3
Livet är ingen dans på rosor
Ne, livet är kanske inte en dans på rosor, det är jag väl medveten om, ingen tvekan om saken liksom. Nu har jag gått ur skolan och jag trodde att efter studenten, då kommer all ångest släppa och jag kommer må bra. Visst känns det lite bättre, men jag har fortfarande en sten på min axel, en av dem tyngsta stenarna, som tynger ned mig så fruktansvärt vissa dagar.
Jag har ett jobb som jag i vanliga fall älskar, nu orkar jag inte ens kliva upp på mornarna, jag går och väntar på dagens första rast och när rasten är slut så längtar jag bara hem. Jag har egentligen inget att längta hem till men jag vill och orkar inte vara bland människor, vill bara hem och dra täcket över huvudet.
Jag är en glad och sprallig människa som vill göra något värdefullt av varje sekund av min vakna tid. All den glädjen är borta och jag kan inte sätta fingret på varför. Jag känner mig så jävla trasig. Jag ser ingen glädje i någonting och orkar inte göra något vettigt över huvudtaget. Varför måste man behöva känna så här, är det stressen under dessa 3 år som präglat mig och sett till att jag utvecklat någon sorts av depression ? Kan man ens som 19åring bli utbränd av stress? Kan man det, så är det säkerligen den diagnosen jag skulla fått hos en läkare.
Jag har ett jobb som jag i vanliga fall älskar, nu orkar jag inte ens kliva upp på mornarna, jag går och väntar på dagens första rast och när rasten är slut så längtar jag bara hem. Jag har egentligen inget att längta hem till men jag vill och orkar inte vara bland människor, vill bara hem och dra täcket över huvudet.
Jag är en glad och sprallig människa som vill göra något värdefullt av varje sekund av min vakna tid. All den glädjen är borta och jag kan inte sätta fingret på varför. Jag känner mig så jävla trasig. Jag ser ingen glädje i någonting och orkar inte göra något vettigt över huvudtaget. Varför måste man behöva känna så här, är det stressen under dessa 3 år som präglat mig och sett till att jag utvecklat någon sorts av depression ? Kan man ens som 19åring bli utbränd av stress? Kan man det, så är det säkerligen den diagnosen jag skulla fått hos en läkare.
